The Avatar Times

utforska medvetandet
nummer femton

Änglarnas rangordning är en intressant metafor för våra olika tankar och attityder.

Tankar är änglar

av Harry Palmer

Jag tänkte på tankar. Nåja, jag bara betraktade dem när de passerade. Det slår mig att det finns en tankehierarki. Tanketyper – kanske som olika molntyper. Det kanske finns cirrustankar, nimbustankar, cumulustankar eller bara dimmigt tänkande. Helt dimhöljda tankar, ingen sikt. Kanske det är tillståndet när vi inte kan se bortom våra egna slutsatser.

Hur som helst, vissa tankar är mycket bättre – eller i alla fall får dem oss att må bättre – än andra. Tanken ”jag hade rätt” känns bättre än ”jag kanske har fel”. Det är även mer effektivt att tänka ”jag kan göra det” än det är att tänka ”jag försökte och det går inte”.

Vissa tankar skapar vi själva och vissa tankar verkar bara komma in för att någon lämnade dörren öppen. Det är som att vi alla lever i ett sinne som är ett studenthem och tankar är ’roomers’ [övers: engelsk lek med ord på ordet roumers] som kommer och går i vårt studenthems-sinne. Några är oinbjudna gäster och några är mer välkomna än andra. Vissa står bara i hallen och upprepar samma sångrad om och om igen. Undrar du varför du underhåller dem över huvud taget? Och när en tanke flyttar in och skriver sig på din adress, har du en åsikt!

En av definitionerna av ordet “ängel” är en tankebudbärare från Gud. Istället för att se tankar som påträngande gäster, kan vi se dem som änglar! Vi skulle inte vara först med att se det så. Istället för att säga att jag fick en idé skulle vi kunna säga ”en ängel visade sig för mig”. Istället för att dela våra tankar med någon skulle vi kunna dela en änglakör med dem. Och istället för att säga att världen föddes ur en tanke skulle vi kunna säga att änglar byggde den.

Visste du att det finns en änglahierarki som är analog med tankehierarkin: rangordningen av änglar som motsvarar tanketyper.

Jag ska se om jag kommer ihåg: en ärkeängel är bara en ängel, och nästa högre led kallas för furstendömen. Sen kommer herradömen, krafter och makter. Jag tror att det är rätt ordning. Och tre i topp är troner, keruber och serafer.

Keruber och serafer är väldigt mäktiga och vaktar skaparens tron. Så länge de är i tjänst, passerar inget förbi dem. Keruber avbildas ofta som bevingade staket, ibland bär de ett flammande svärd. Serafer beskrivs som rena vit-flammande kärleksljus.

Och vems tron skyddar de? Vem är härskaren över dina tankar? Har du abdikerat från din tron? Vilka tankar sitter på din tron? Jag är. Och när du styr från din tron, vilka tankar skyddar dig och håller dig stark? Kärlek och förtröstan. De är dina keruber och serafer.

Det var på 400- eller 500-talet som man började rangordna änglar och de flesta inom kyrkan tror att det började med att en författare kallade sig för Dionysius av Areopagites. Det finns många bibliska referenser till änglar, särskilt i Isak och bevingade budbärare är vanliga i hieroglyfer. Men det var Dionysius som katalogiserade dem i nio hierarkier där varje led är ansvarig för sin del av skapelsen. Jag misstänker att Dionysius skapade en allegori för att undvika att förolämpa de äldre inom kyrkan. Enbart ett fåtal utvalda förstod, eller i alla fall misstänkte, att det fanns psykologiska motparter för hans änglahierarkier.

Jag antar att vi kan föreställa oss den typ av tänkande som Lucifer, den fallna ängeln, representerar. Har du någonsin känt att dina egna tankar gör uppror mot dig? Är beroenden, önskningar och begär något annat än ett nedstigande i de lägre regionerna av självbedrägligt tänkande? Begärstankar är väl Lucifers, eller?

Jag antar att om vi anser att fallna änglar motsvarar självbedrägligt tänkande, kommer vi att få en uppfattning om vart självbedrägeri leder. Men innan vi når botten kan vi rädda oss genom att kalla upp vår kerub och vår seraf (kärlek och förtröstan). Dessa är de mentala attityder som vaktar våra troner.

Så vad jag försöker säga är att det finns olika sorters tankar och olika sorters tänkande. Du kan skapa en tanke. Du kan bara sitta där och totalt blomma ut i en tanke och det är inte nödvändigtvis motiverat av någonting utanför dig. Det är en tankeängel som du skickar fram. Det är inte en tanke som är beroende av, eller en reflektion av, världen omkring dig. Det är en tankeängel som du är ursprung till.

Du kan skapa en tanke utan anledning (en tankeängel), och sen kan du skapa en anledning till att du har skapat den tanken. Den andra tanken inspireras av den första tanken (en respons) men den första tanken – det är din seraf! Utan respons på något annat. Det var ingen kommentar eller någon åsikt om verkligheten. Det var en tankeängel som du skapade.

Vissa blir överraskade av denna idé. De börjar undra om deras stimulus/respons-modell – den där världen är stimulus och tanken är respons – kan vara perforerad. Jag skulle nog säga att det stämmer. För det första kommer de att få ett helsike att förklara varifrån världen som orsakade dem att tänka kommer. De kommer att behöva skapa en skapare. Det är ett ganska snyggt trick, så låt oss inte gå dit den här gången. Låt oss bara sitta på vår tron av Jag-är och skicka keruben och serafen att skapa världen såsom vi vill ha den. Världen börjar som tankeänglar. Våra tankeänglar! Det är därifrån verkligheten kommer.

Skapa tanken “jag är lycklig”. Det är en seraf tanke. Du bara skapar den. Du behöver inte konsultera verkligheten för att se om det finns någon anledning att skapa den; det är sant för att du säger att det är sant.

Skapa nu tanken “jag skapar kärlek”. Det är en kerub tanke. Du skapade den. Du kan även skapa ”jag kan inte skapa kärlek”. Hur som helst ligger sanningen i själva tanken; den är inte beroende av världen.

När du ser till att du tänker är du Gud i ditt universum. Du skickar fram änglar.

När världen gör så att du tänker har du fallit ner i området för självbedrägliga tankar. Ser du skillnaden? En skapad tanke (en ängel) skapar en verklighet, medan en responstanke skapar en lögn. Vilken är lögnen då?

Enkelt uttryckt: ”det var inte jag!”

Nåväl, du kanske kan dra den visan för din mamma men du slösar tid om du försöker övertyga mig.

När du är Gud i ditt universum och du beslutar något, ser dina änglar till att det händer. Men du måste vara Gud i ditt universum för att göra det. Vissa försöker få något att hända med en responstanke (en lögn) istället för en skapad tanke (en ängel). Det är skillnaden mellan en fantasi och en tanke som skapar verklighet. En tankeängel blir ett faktum.

Så, det satt en kille på ett plan och han tittade ut genom fönstret och såg att motorn brann. Jösses, vilka responstankar det skapade! ”Jag kommer att krascha!” Som tur är, är det bara responstankar, om det var hans avsiktligt skapade tankar skulle han inte ha någon chans. Han skulle ha skapat en krasch som ett faktum.

Sättet att hantera en nödsituation är att skynda sig tillbaka till tronen och ta över makten över änglarna som redan har skapats. Något i stil med: ”Jag är. Jag är på ett plan med en brinnande motor. Jag är rädd. Då så.” (nu till några nya änglar) “Jag kommer att klara mig! Jag är trygg! Flygplanet är tryggt!”

Du måste vara skapare för att kunna skapa någonting. Frågan är hur kraftfull du som skapare kan bli? De som försöker skapa ”med anledning av…” kommer inte att skapa väldigt mycket. De skapar mest bekymmer. De oroar sig själva och de oroar andra. De kommer att försöka få dig att tro att någon verklighet är kraftfullare än dig. I slutändan… är det en lögn.

Det finns en rolig liten lek som pågår hela tiden. Någon skapar en tanke. Tanken skapar en verklighet. Verkligheten gör att andra tänker. Naturligtvis är de inte skapare av sina tankar om verkligheten får dem att tänka. Såvida de inte skapar att de skapade den andra att skapa den verkligheten.

Det är en rolig liten lek, håller du inte med? Du förlorar bara när du inte tar ansvar för att du skapade den andra killen.

Historien om Avatarkursen

Kan Avatar hjälpa mig med mitt förhållande?

Ja.

För de flesta inleds förhållanden när de skapar mentala intryck hos varandra. Utan dessa mentala intryck kanske de inte ens känner igen varandra.

Dina mentala intryck av andra människor är starkt färgade av dina egna preferenser, antaganden och ditt förflutna. Du tar en provobservation av den andra, färgat av ögonblicket och händelsen, lägger till dina egna slutsatser och drar sedan fram en kostym ur ditt förråd och hänger den på dem.

Kan du bära den här kostymen för mig? Okej, om du bär den här kostymen för mig. Fred och Ginger, James och Moneypenny, eller mamma och pappa dansar bort tillsammans.

Din primära relation är mellan dig och din kostym. Dessa kostymer är som vuxna dockor som du leker med, bråkar med och delar ditt liv med. Så länge som personen som har fått kostymen inte avbryter din lek med karaktärsavvikande handlingar kommer det att hålla sig enligt dina förväntningar.

För att gå bortom dina fantasikostymsrelationer måste du släppa alla dina mentala representationer av den andre och möta dem som en främling/odefinierat varande. Detta händer naturligt i Del III i Avatarkursen. Relationer förnyas på en ärligare nivå.

På tal om det så kan du även släppa den mentala representationen du har av dig själv och uppleva en befriande lättnad.

Extraordinära ögonblick

Det var en unik och djupverkande upplevelse att göra övningarna i Del III och jag känner mig välsignad att ha dem som en användbar procedur som jag, när jag vill, kan använda på egen hand.

Jag upplevde inte någon tydlig förändring just då förutom att jag blev förundrad över hur inspirerande och intelligent den är… nej, det har varit i efterhand som jag har observerat ett dynamiskt skifte i mitt psyke (min personlighet).

Jag känner en lätthet i mig själv. Det finns inga spänningar i min kropp. (Detta mer än efter en massage eller efter en meditation). Jag känner ett självförtroende som jag aldrig tidigare har känt och blev glatt överraskad av hur jag för mig i en konversation. Något i hur jag presenterar mig är annorlunda och det sker på en djup känn-det nivå.

Även tonläget i min röst har förändrats och mina ord verkar genljuda i och omkring mig med största övertygelse. (Min primär har manifesterats!!)

Det gläder mig att skriva att jag verkligen tror att permanenta förändringar är möjliga för mig – den förändring som jag har jobbat hårt på i många år och som jag nästan gett upp på innan Avatar. Det kommer mer då jag nu med självförtroende lägger min uppmärksamhet på att förbereda mig inför Masterkursen. Vi ses där! –G.G.

Jag känner mig pånyttfödd. Det betyder inte att jag har blivit någon annan. Det känns som att jag har rekonstruerats till mitt nya jag som accepterar framtiden, återtar lugn och ro; som går dit min kärna vill vara.

Utrymmet i Avatarkursen är unikt. Där finns människor i alla åldrar, yrken och av sociala status, men det brydde ingen sig om. Ytliga olikheter hör inte ihop med personen. Det känns härligt att vara integrerad. Att känna mig trygg och göra vad jag vill. Det är inte en glädjekänsla som kommer någonstans ifrån, det är snarare en känsla av glädje som omger allting. Det är att inte röra sig med kraften hos en föreställning. Det är bara jag som rör mig. –T.A.

Detta var den MEST fantastiska upplevelsen jag har varit med om! Min fru gick Avatarkursen och när hon ringde för att prata under kursen, lyste hela rummet som jag satt i med ett strålande sken som kom ur hennes nyfunna medvetenhet. Jag visste att hon hade något på gång.

Att se förändringen i henne fick mig att hungra efter något så djupgående att det förändrade allt jag visste om mitt liv (smärta, lidande, tvivel, rädsla, ilska).

Först var jag tveksam. Jag förväntade mig glassigt sälj och tusen manualer, nyckelringar, bildekaler och annat som man skulle köpa för att känna sig som en del av rörelsen. Jösses vilken chock jag fick.

Jag har aldrig känt sådan kärlek och acceptans från ett rum full med deltagare, Masters etc… det var OK att säga vad som helst, att känna vad som helst. Det fanns inget rätt eller fel, bara kärlek! Jag visste inte vad jag skulle göra först. Massor av smärtsamma grejer att hantera, så lite tid. Men verktygen var där och även kärleksfull och omtänksam hjälp som guidade mig längs vägen. Resan var tuff ibland för att jag valde att den skulle vara det.

Det var enkelheten som fungerade. Upplevelsen är så kraftfull, den kan inte beskrivas. I sanning underbar. –D.R.

När jag höll på med en av övningarna insåg jag att jag hade makten att lägga laddning på ett minne. Jag gjorde det bra eller dåligt, förödande eller uppiggande. När jag släppte mina värderingar på det, blev det bara upplevelser; bara delar av mitt livs resa, utan laddning eller känsla.

Det var som att mitt livs bagage var kvar på plattformen. Jag var fri och lätt som en fjäder. –J.L.F

För fler “extraordinära ögonblick” från Avatardeltagare gå till AvatarResults.com

Gå till handling

Om du vill att en Avatarmaster ska kontakta dig, klicka här.

Med Avatar är alla vinnare. Varje människa som blir Avatar skiftar det kollektiva medvetandet mot större tolerans och förståelse. När du hjälper dig själv med Avatar hjälper du alla andra samtidigt. – Harry Palmer

Bjud in en vän till att läsa The Avatar Times

Om du vill dela denna resa med andra, berätta för en vän.