Avatar Times
utforska medvetandet
nummer fem
Låt oss inte tala falskt
av Harry Palmer
Vilken är den största personliga prestationen? Det är inte någon form av materiell rikedom. Det är inte någon typ av berömmelse. Det är inte någon grad av makt. Så, vad är det? Den största personliga prestationen är sinnesfrid.
De flesta människor vet inte så mycket om sinnesfrid. De föreställer sig att det är komfort eller nöje, en stressfri stund, kanske en god natts sömn, men det är mer än lättnad. Mycket mer. Trygghet är ett lugnt sinnestillstånd som möjliggör upplevelsen av att "bara vara". Detta är ansträngningslös medvetenhet, ostörd av tanke eller dömande, smärta eller njutning, vinst eller förlust.
Att uppnå sinnesfrid är det arketypiska motivet för mänsklig aktivitet. Undersök vilken lära som helst och du kommer att upptäcka att den ultimata strävan i deras instruktioner är (eller var) att uppnå sinnesfrid. Det finns många angreppssätt för att hantera sinnet: tillvänjning, uppenbarelse, distraktion, förnekelse, underkastelse, och förtryck, för att inte tala om droger, kirurgi och chockbehandlingar. Vissa lyckas och en del misslyckas.
De som lyckas har fungerat som en påminnelse, som en nyckel, eller som en kombination av en självreglerande kraft som var vilande inom. De vaknar upp och stärker varandet. (Många hänvisar till denna kraft som ande.) De metoder som misslyckas gör det bara för att de förstärker tänkandet och förlitar sig på metoder för indoktrinering och kontroll, såsom belöningar och bestraffningar. Eller så främjar de verksamheter som utlovar omedelbar njutning som med tiden ger stress, ångest, missbruk, och slutligen depression.
Om Avatarkursen har adderat något till normerna för andlig undervisning och sinnesträning, så är det upptäckten av att vissa avsiktliga kombinationer av uppsåtliga mentala aktiviteter frigör anden och öppnar dörren till sinnesfrid.
Tyst sinne: Att hitta hem
av Harry Palmer
Medvetandet har förmågor som tillåter oss att bearbeta och hantera fysiskt universum. Alla är mer eller mindre medvetna om dessa förmågor. I stora drag handlar det om att fantisera, att tänka, och att minnas. Dessa är aspekter av sinnet.
Endast ett fåtal människor är medvetna om att medvetandet har en mycket bredare, inneboende natur utöver sinnet. Denna inneboende natur är bron till varandet. Det som tidigare ansetts vara viktigt genom fantasi, tanke och minne, riskerar att bli fullkomligt irrelevant när man stigit in. Från detta subtila rike, kan alla händelser och erfarenheter, från normalt och vaket medvetande, på ett tillfredsställande sätt omfattas av det nyfiket, kloka uttrycket, "Där har du något".
Förutsatt att människor överlever födseln och omfattas av de normala parametrarna för genetisk mutation, så är de medfött utrustade med tankens, fantasins och minnets modell av medvetandetillstånd - ett sinne. Egentligen är de nätt och jämnt utrustade med något annat. Resultatet är att Varandet växer upp med sin uppmärksamhet fokuserad på belöningar och svårigheter att överleva i en definierad, fysisk verklighet. Firande och kamp. Någon antydan att andra verkligheter existerar (eller kan skapas) som kan erbjuda mer intressanta lekar, än variationer av njutning-smärta-paradigmet har förpassats till fantasy eller science fiction.
För de flesta är den första verkliga identiteten en hastigt konstruerad medveten definition: “Jag är bebisen.” Det är en förankrande affirmation i en kropp av kött.
Det sorgliga är att detta Varande tillbringar resten av sitt liv för ankar. Energin går åt till att lappa och skikta den ursprungliga födelseaffirmationen med slutsatser och erfarenheter skulpterad ur uppfattningar om, och värderingar kring fysisk verklighet. Det är oklokt att blanda ihop varandets rike med fysiskt universum.
Slutligen kommer Varandet till slutet av sina fysiska livsdagar, fortfarande ankrad i sinnesdefinitioner. Du kan kalla sinnet för medvetandets skuggor. Vad gick förlorat? Livets under? Vördnaden inför skapelsen? Gudomliga extasen? I huvudsak missade den alla typer av sanningsupplevelser. Dess enda verkliga erfarenhet är en känsla av att ha varit olyckligt identifierad med en komplex definition som krävde oändliga underhåll. Detta är vad som passerar som ett vettigt liv i den fysiska verkligheten.
Varandet lämnar kroppen och skakar av sig minnesförlusten av skapade definitioner. Den säger; "Nå väl, det är minsann något", med hänvisning till borttynande mentala och ruttnande fysiska definitioner som den drömde att den var. Där finns en senkommen insikt om att tanke-fantasi-och-minnes-medvetandet är allvarligt begränsande. Det förankrar livet på ett ställe. Så Varandet får den första Avatarlärdomen, men utan att få något av verktygen. Och det tog en livstid! Det går alldeles för långsamt. Kan ni föreställa er hur många livstider det kommer att ta för den att inse, att det som den upplever kan ha något att göra med vad den skapar? Långsamt!
Vad som behövs är ett sätt för Varandet att lyfta upp självdefinitions-ankaret, utan att dö, och hissa seglen och segla in i eviga riket bortom sinnet. Åka tillbaka, åka hem. Exakt hur man lär någon att göra detta har varit utmaningen för varje andlig väg. Ni förstår, ju hårdare Varandet jobbar (fantiserar, tänker, minns) på att lätta det här ankaret, desto tyngre blir det. Sinnet kan vara en fängslande paradox.
Men vänta. Nu ser Varandet alla dessa Avatarer som seglar runt och har fantastiska livsäventyr och är fortfarande i kontakt med något som är mer permanent än en löneutbetalning. Intuitivt vet Varandet att rättigheten till upplysning och lycka är mer än ett lotteri vid födseln. Varandet vet att där måste finnas en väg att bli av med sinnets ankare.
Hur lyfter man upp ankaret, då? Hemligheten är att avsiktligt inte göra någonting. Hur gör Varandet ingenting avsiktligt? Det är en viktig livslärdom. Utan Avatarverktygen är det svårt att lära sig att avsiktligt göra ingenting. Det är en svår upplevelse att förklara.
Det finns stunder i livet när tänkandet upphör och Varandet blir fullt medveten om bland annat omständigheterna kring sin egen fysiska inkarnation, utan att ha några reaktioner på det.
Det borde i alla fall finnas sådana stunder – tidsperioder när uppmärksamhet flyttar bortom ramen för dagliga bekymmer. Det vardagliga jaget somnar och det extraordinära jaget vaknar. Detta extraordinära jaget, det högre jaget, har en kvalitet som inte återfinns i det vardagliga jaget. Denna kvalitet är det tysta sinnets synvinkel. Tyst sinne är oberoende av tid och reagerar inte och skapar inte utan avsikt. Ankaret av ”jag är inte det där” försvinner. Medvetenheten vaknar som är bortom alla definierande konstruktioner. Detta är verkligen ett ögonblick av upplysning.
Att nå detta tillstånd av sinnesfrid, även om det är för ett ögonblick, är en djupgående prestation. En än större prestation är att underhålla detta tillstånd. Det är en så ovanlig prestation att när du säger till ett Varande att tillståndet av sinnesfrid är ett förväntat resultat av Avatarutbildningen, kommer du säkert mötas av misstro.
Fantasi-, tanke-, minnessinnet är en rastlös skapare. Det rotar i det förflutna efter motiv som en hungrig björn på en skräphög. Det projicerar intentioner på andra människor. Det projicerar lycka och fara in i framtiden. Det skapar påhittade scenarier, beräknar och lägger upp strategiska planer, förutsäger och lider konsekvenser som aldrig inträffar. Det skriver påhittade dialoger som aldrig talas. Det oroar sig. Det sjunger samma låt om och om igen. Det analyserar sig själv, skäller och prisar enligt bortglömda manus. Det analyserar frenetiskt efter dolda meningar även i de mest oskyldiga kommentarerna...
Ibland, någonstans mellan hopp och förtvivlan, undrar Varandet, “Vad handlar livet om?” Och sen stannar den upp för att vara realistisk. Den undrar lite mer om att vara tyst. ”Sinnesfrid? Åh, ja, jag vet en del om det tillståndet. När jag var i Indien…”
Upplevelsen av sinnesfrid är så extraordinärt vackert att många av de som i korta ögonblick har upplevt det spenderar resten av sina liv med att prata om det. Detta är hur religioner föds: man försöker beskriva en upplevelse vars fundamentala kvalitet är att det inte finns någon beskrivning. Detta obeskrivbara ögonblick av upplevelse blir en helig minnesbild i sinnet. En ingraverad mental bild! Men det kan fortfarande vara ett fördelaktigt minne att ha när man möter stress och missmod i livet. Det är en mental hopp-amulett.
Det är vida känt att upplevelsen av sinnesfrid bara kan uppnås efter lång och hård träning (eller kanske temporärt uppväckt av en shamans magi). Det anses som en så skör upplevelse att även ett icke-avsiktligt andetag kan förstöra den. Så det är en ganska stor överraskning att Avatar kan lära en person hur man avsiktligt producerar detta sinnestillstånd under bara några dagar. En trivsam överraskning!
Något som är än mer otroligt, men troligtvis sant, är att inse att sedan Avatars introduktion 1987, så har flera Varanden stabilt uppnått sinnesfrid än under alla tider innan Avatar. Det är inte längre nödvändigt att dra sig undan från världen, eller leva ett liv i självförnekelse, eller riskera sin mentala hälsa för att uppnå sinnesfrid. Bara gör Avatar.
Historien om Avatarkursen
Så, grundläggande, vad handlar det om och hur mycket kostar det?
Avatar är en rättfram självutvecklingskurs som inte kompliceras av tro, sektmedlemskap eller några kvasi-religiösa riter. Av dessa skäl är det renaste uttrycket för rörelsen av den mänskliga potentialen. De flesta som avslutar kursen är överens: "Det är det mest kraftfulla, renaste självutvecklingsprogrammet som finns tillgängligt, oavsett pris."
Pris? Ja, Avatar kostar pengar, och det är en ansenlig summa enligt vissa standarder. Grundhelgkursen, som kallas för Åter till ytan, kostar 3 200SEK. Del II som tar fyra till fem dagar, kostar 7 300SEK, och del III, som tar två till fyra dagar, kostar 13 500SEK. (Kurspriserna varierar i olika länder.) Under kursen får deltagarna många timmars personlig uppmärksamhet. Varje deltagare som inte nöjd efter del II av kursen har rätt till omedelbar återbetalning.
Extraordinära ögonblick
Avatar var inte som någon annan upplevelse. Jag kände som att jag fick kontakt med universum som en ny mamma med sin nyfödda. Allt kaos som jag hade introducerat i mitt liv året innan gav vika för avsiktliga beslut som innehåller mina livsmål.
Saker började att hända. Jag hade letat efter ett nytt jobb i månader utan framgång. Jag slutade och redan nästa dag hittade ett jobb som jag älskar.
Jag får fortfarande uppenbarelser, insikter och förstår plötsligt saker som hände innan, särskilt när jag vaknar med levande minnen av livliga drömmar. Det finns inga ord som kan beskriva denna känsla.
Avatar var som att falla in i en välkomnande pool med varmt vatten.
Jag satte tonvis med primärer och oskapade tonvis med föreställningar, och några identiteter. Som en sjuksköterska fungerade min empati och intuition till min fördel. Jag har insett att när jag pratar, är mitt tal fullt med föreställningar och det fascinerar mig att observera detta hos andra. -S.W.
Idag gick jag igenom initieringen med en Master. Det som stack ut för mig var föreställningen att jag inte förtjänade att det skulle vara lätt. (Varför jag?) Efter att jag hade oskapat den föreställningen och en hel del andra, kände jag mig väldigt klar och stilla.
När Mastern avslutade, kom ett stort badbolls-formad känsloklump - ledsamhet, förlust, tacksamhet, lättnad - upp från min mage, genom mitt hjärta och hals, ut ur mina ögon och ansikte och jag grät mer än jag någonsin kan minnas. Det höll i sig i några minuter och övergick sen till ett kittlande skratt och en känsla av under och tacksamhet. Wow. Wow! WOW! –S.T.
För fler ”extraordinära ögonblick” från Avatardeltagare, gå till AvatarResults.com
Är det inte dags?
Om du vill att en Avatarmaster ska kontakta dig, klicka här.
Avatars mission i världen är att vara en katalysator för integreringen av föreställningssystem. När vi inser att den enda skillnaden mellan oss är våra föreställningar och att föreställningar kan skapas och oskapas med lätthet, kommer rätt-fel-spelet att tona ner och följas av världsfred. -Harry Palmer
Bjud in en vän till att läsa The Avatar Times
Om du vill dela denna resa med andra, berätta för en vän.
